Brev #14

Kära vänner,

Söndagen är min dag för att skriva och läsa. Jag känner mig ovanligt harmonisk idag. Mycket har förbättrats under veckan som gått. Snabbköpskassörskorna kallar mig "dear" och temperaturen har letat sig upp några grader. Stämningen i klassen har blivit öppnare tycker jag. Kanske är det bara för att jag trivs bättre vid min nya ateljéplats. Känner fortfarande stor tveksamhet inför konst i allmänhet och vad tusan jag kan göra av det i synnerhet, men jag hade kroki måndag, tisdag, onsdag och förnam en viss lustkänsla igen då jag började reducera min teknik till att till slut bara måla luften kring modellen med blaffiga penseldrag. I samband med denna minimalistiska och skulpturella dragning har jag även återupptäckt Antony Gormley. Han har förstått det här med spåren vi lämnar och tomrummen vi skapar.

Oooh! Arty!

De nya teorikurserna känns lovande, även om introduktionen till filosofi låg på lite väl barnslig nivå. Men man får gå till alla föreläsningar man hinner med så jag ska ta del av den grymt spännande kursen om avant-garde-film också.

Men framför allt läser jag John Steinbeck igen. Sweet Thursday. Att läsa Steinbeck är som att komma hem till en varm brasa.

I morse tog jag en promenad i Kelvingrove Park för att ge bloggen ännu en djur-boost.

En av grindarna till Kelvingrove

En boxningssugen tjockisekorre

En påfrestande kåt duvhanne

En slapp häger

En lite mer aktiv häger

En grå rackare till

Han hoppades in i det längsta att kameran skulle vara ätbar

Jo, det blir mycket ekorrar nu, men den här posen är för cool för att undvara

På hemvägen köpte jag 5 kilo pakistanskt ris, införskaffade en ny whisky vid namn Monkey Shoulder (med små metallapor på flaskan!) och sedan städade jag mitt rum. Hans Peter har fått hit sitt trumset, och det fungerar rätt bra av dundret att döma. Nu har jag skrivit och läst, så nu kan jag unna mig ett avsnitt Brass Eye; kanske det roligaste som finns just nu.

utan agg

eder

Petter