Kära vänner,
Snön faller igen. Jag var på god väg att kravla ur mitt varma dunbolstergryt och ta mig till skolan för en produktiv lördagseftermiddag, men ska det vara så här så föredrar jag att skriva lite medan jag väntar på uppehåll.
Snö ja. Det är riktig vinter även här i Glasgow. Eller snarare; hela Storbritannien är tydligen ”lamslaget” av minusgrader. För mig var det till en början snarast en lättnad att den klara, frostiga kyla jag njöt av i Göteborg även här trängt undan den fuktiga, grå snålblåst jag fruktade att komma tillbaka till. Men sedermera påmindes jag förstås om det lilla aber att detta land slutade utvecklas snart efter att man stolt tagit sig över den första tröskeln av industriell revolution. Det vill säga, varma rum, varmt vatten och ordentliga duschstrålar synes förbli en avlägsen dröm. Dessutom har man råkat ut för det näst intill skrattretande problemet att reserverna av sand och salt är på upphällningen. Ett nationellt rationeringsprogram har tydligen initierats, men än så länge är de flesta av trottoarerna kring vårt hus täckta av ett gråsvart, knaggligt, men glashalt islager. Det är svårt att inte känna av en släng dystopi när man ställer det kaos några dagars kyla ställer till med här mot de magra resultaten av klimatkonferensen i Köpenhamn. När världens stränder försvinner kommer det finnas ännu mindre att sanda med tänker jag...
I övrigt tänker jag hålla mig till positiva nyheter i detta brev. Jag har till exempel fått en ny ateljéplats. Skillnaderna kan tyckas små för en utomstående, men för mig är det ett rejält lyft. Även om jag fortfarande famlar när det gäller vad jag vill göra, så har jag nu i alla fall en liten hörna där jag vill vara. Terminens teoridel verkar också relativt lovande, då vi fått skriva upp oss på kurser med ”bara” ca 100 studenter i varje. Själv valde jag ’Postmodernism and contemporary art’ samt ‘Introduction to philosophy’. Äntligen lite ordentligt tankebryderi... hoppas jag.
Om två veckor ska vi åka till London med klassen. Innan dess ska jag bygga ett höghus av grus.
Enligt årsbeskedet ligger min CSN-skuld nu på 57339 kr. Inte så illa efter 8 år i gemet va?
i hemligt samförstånd
eder
Petter
kul att det går bättre. blev ledsen över ditt gamla brev. g
SvaraRadera