lördag 18 september 2010

Brev #22

Kära vänner,

Det här är lördagen. Slår upp ögonen halv tolv. Blå himmel. Avslappnad lekamen. Vältrar mig i sängen ett tag och läser ett par artiklar på datorn. Äter frukost ackompanjerad av Harold Pinters glödande Nobelpristal. Tar en strilande dusch i tyst lägenhet. Ingen av grabbarna uppe än. Sen konsertkväll för dem igår. Stillsamt flat warming party med vandrande gitarr för mig. Tar på mig kostym och går ut för att möta världen.



Upp till Park Circus, där säckpipetoner hörs från en folksamling på trappan till ett av de ståtligare husen. Sätter mig på en av bänkarna med utsikt över Kelvingrove, läser ett kapitel och skriver några rader i min anteckningsbok. Förbi passerar fåtalet människor ensamma eller i par. Lösspringande hundar. Vinder vänder rönnlöven på rygg och blottar bleka bladsidor för smekande sydvästligt solljus.



Tar på mig hörlurar och spatserar till musik ned genom parken. Tar bron över ån, mot universitetsbyggnaderna. Svänger in på Byres Road. Doften av caféer i sensomrig sol har vallat människoflocken hit. En titt in i stans mest belamrade antikvitetsaffär/junkshop mest för skojs skull. Funderar på att köpa ett par svartvita familjeporträtt ur fotolådan, men spenderar istället mina småmynt i skivaffären nästdörrs. Tittar in på Starry Starry Night för att se om de mot förmodan fått in en Humphreyhatt i min storlek. Aldrig. Gör en inspirerad avstickare för att besöka en vacker kyrka jag inte lagt märke till tidigare. För många heliga hus för att hålla reda på.







Lunch i form av baguette och en burk Irn Bru från Gregg's. Svänger in i Botaniska för att äta detta och skriva dessa rader. Mer säckpipor. Bänkarna fullsatta, gräsmattan myllrande av barn. Fortsätter hemåt på Great Western Road. Förbjuder mig själv att äntra antikvariet. Köper för mycket kultur. Rädd att bidra till kommodifieringen. Hälsar på Abi på hennes jobb i Roots & Fruits' grönsaksbutik. "Hey, how are you? - Did you go to the Vic last night? - Yeah - Good? - Nah, ok. You didn't miss anything. - Flat dinner tomorrow? - Yeah, we totally should, but the danish people are playing with their band again. Maybe eat first and go there together? - Sounds good. Seeya later!" Sista anhalt innan lägenheten; Oddbins. Höstens första whiskyflaska. Laphroaig 10-årig.



Nu är klockan halv sex och Mark och John har vaknat upp. Inget livstecken från Jamie än. Vi är fullt team nu, sedan John anlänt från Belfast i veckan för att plugga datorteknik på universitetet. Fyra unga män med bibliska namn. Evangelisternas lägenhet: en stillsam och ordnad plats dagtid, ett väckelsemöte om natten. Jag behöver en purjolök så äter jag potatissoppa ikväll. Sedan, bio igen? Herzog igår, Bong Joon-ho idag? Varför inte, det är billigare än att gå ut, vilket Caz sms:ar mig om just nu.

Mer än så här har jag inte att berätta om. Egentligen bara en ursäkt för att annonsera om spännande händelser i den Petter Yxellska bloggosfären. Förutom ny överdådig design kring dessa brev så föddes i dagarna nämligen Rim och Reson; den femte installationen i detta nätverk av skriverier. Jag tänker mig den som en experimenthörna för egna, mestadels oadresserade texter, med skönlitterära ambitioner och överambitiösa tankebryderier om vart annat. För att skapa översikt är mina bloggar nu alltså som följer:
- BREVEN FRÅN SKOTTLAND: Uppdateringar om Glasgowlivet för den svenska publiken
- PRÄNT: Ett arkiv för saxade bitar ur andras ordförråd
- KONSTBLOGGEN: Rullande uppdaterat komplement till min konstnärliga portfolio
- RIM & RESON: Dödsallvar och trams
- VECKANS TOPP 5: Gemensamt flaggskepp där jag på måndagar utgjuter mig om musik
Seså, botanisera och bokmarkera!

Imorgon hoppas jag att ni där hemma amputerar den borgerliga kallbranden, medan jag själv hänger med Mark på en utställning med ryska dockor. På måndag börjar skolan. Äntligen.

kampvilligt

eder

Petter

torsdag 9 september 2010

Brev #21

Moi mukulat

Så som där en dröm slutar och en annan tar vid gled sommaren diffust över i höst och själv gled jag mindre diffust över Nordsjön. Trasiga hus och välvegeterade tegelmurar omslöt Ayr - Glasgow-tåget och snart stod jag ånyo blottad, med kappsäck i hand, under gråfuktiga, skotska skyar. Subwaymackor och samma gamla pubar. Parklöprundan och sol på skoltrappan. Lägenhetshäng med klasskamrater på Sauchiehall Street, en billig James Joyce på Great Western Road och två kassar mat från Waitrose på Byres Road. Säsongen inleddes omåttligt starkt med en glödande Fever Ray-konsert. I lägenheten finns en nyinflyttad grabb. Den heter Mark, har bott i Argentina och ska börja första året måleri. Jag stekte honom ett par skivor haloumi och blev vän med han. I mitt fönster har jag ställt en basilikaplanta. Hösten ska bli kulinarisk och nyttig. En natt lyssnar jag på Silent Shout i nedsläckt rum, tittar ut på gyllene gatlampssken och känner en speciell sorts frihet. Friheten man får av att ha två hemstäder. Friheten från allt för långa perioder av vardag. Det romantiska skimmer välbekanta platser får när man återser dem efter perioder av bortavaro.

Och så, för att definitivt och distinkt besvara ett spörsmål som adresserats mig säkert två dussin gånger de senaste dagarna. Hur det känns att vara tillbaka i Glasgow? Jo, bra.

Mig veterligen

eder

Petter