Brev #8

Kära vänner,

Det är söndagsmorgon. Ett tungt grått regn faller över sandstensfasaderna och mina smutsiga fönsterrutor. Allt utom räckhåll från min säng är för långt bort. Milenas lördags-topp 5 ljuder, och George Eliot får ta en paus på nattduksbordet medan jag skriver lite.

Det har varit en övervägande bra vecka. Jag har äntligen kanaliserat mina ambitioner och frustrationer till något slags produktivt avstamp. En givande tutorial med en av mina lärare, Craig, i måndags gav mig energin jag behövde. För dem av er som har gått på Dômen skulle han kunna beskrivas lite som en snäll (inte arg) version av Krister Kennedy. Han verkar omedelbart ha förstått vad jag vill göra, uttrycker gillande vad gäller det jag gjort och kommer med massa konkreta förslag. Vi pratade materialitet, illusion, besatthet och animation och han erbjöd sig fixa både datorprogram och introduktionskurser åt mig. Delvis inspirerad av den diskussionen har jag spenderat ett par dagar i grafikverkstaden igen där jag satt igång ett antal snabba experiment med hårdgrunder och strukturer man kan få ut ur dem, utan någon avsikt att göra färdiga bilder. Samtidigt fortsätter min blyertsmani, men det känns förlösande att äntligen ha flera parallella projekt som befruktar varandra.

Sedan fyllde jag ju 27 år också, och fick förutom ett 50-tal födelsedagsgratulationer från runtom i världen även presenter och födelsedagsmiddag på italiensk restaurant av mina fina lägenhetskamrater. Dagen därpå blev om möjligt ännu bättre, då jag och Hans Peter gick och såg Efterklang spela i källaren till en gammal kyrka (i Glasgow har de så mycket kyrkor att de installerar klubbar och barer i en del av dem). En kort men vacker konsert som följdes av några öl med ytterligare några konstskoledanskar jag inte träffat förut. Sedan hamnade jag på en lägenhetsfest där jag gjorde ytterligare ett par trevliga bekantskaper. Förutom min relativt låga produktionsnivå i skolan så har ju mitt begränsade sociala liv varit en återkommande orsak till humörsvackor, så sådana kvällar behövs för självförtroendet. Jag har väl börjat inse att jag satt ribban onödigt högt för mig själv och att i en ny stad, i en löjligt stor och splittrad klass, och utan mitt modersmåls fördelar (jag anser mig ju inte alls begränsad av min engelska, men jag har börjat märka att den faktiskt kräver lite mer energi) så kommer det ta ett tag innan jag befinner mig mitt i smeten på samma sätt som i Göteborg. Men det stör mig ändå när jag finner mig själv i rollen som tystlåten outsider och ”svans” till de sällskap jag är mer eller mindre beroende av. Det stämmer inte med min självbild.

Ett bra danskt band och Hans Peters hår

Igår var det halloween och hela staden festade, men här stannade vi inne, lagade pumpasoppa och såg på skräckfilm istället. I sällskap med sex ohämmat skrikande tjejer blev till och med en annars medioker rysare som The Descent tillräckligt skrämmande för att jag skulle rycka till och sträcka nacken. En tredje lyckad kväll alltså.

Jag vill förresten göra er uppmärksamma på mitt nystartade andra bidrag till den så kallade blogosfären. Jag, Caroline, Edvin, Åsa, Hampus, Milena och Emma har ju ett tag nu nyttjat varsin veckodag för att via Spotify försöka sammanfatta den gångna veckan med fem musikstycken, och i tisdags fick denna praxis även ett skriftligt komplement. Så vill ni traggla er igenom grundliga utläggningar om ett av mina absoluta favoritämnen kan ni titta in där varje måndag, och avnjut för all del övriga listmakares inlägg också!

mvh

eder

Petter

Efterklang överlåter konserten i publikens händer