Kära vänner,
Det är över en vecka sedan jag skrev till er senast. Jag vill försäkra er om att det inte är ett tecken på glömska, utan enbart en följd av att Glasgowlivet börjar ta formen av vardag och således inte ter sig spännande nog för mig att beskriva i minsta detalj. Men självklart finns det stoff för berättelser även i grånande veckodagar.
Skolan fortsätter att vara lika delar frustrerande och exalterande. Inom planering och tidsoptimering fallerar man gång på gång, men nu har klassen i alla fall delats upp i fyra mindre grupper. Min grupp börjar med två veckors grafikkurs och den gångna veckan har jag spenderat i etsningsverkstaden tillsammans med sex tjejer och intaglio-lärare Ian. Lite förvånande, med tanke på att detta ändå är andraårselever i en högskoleutbildning i Painting & Printmaking, så är jag den enda i gruppen som överhuvudtaget testat intagliotryck innan. Jag ligger således två år före övriga i detta avseende, så det har varit mycket repetition och grundläggande fakta för mig. Men jag försöker ta det som en nystart, varje grafikverkstad har ju sina egna rutiner och småknep man kan lära av, och ska sanningen fram så var inte mitt slutresultat efter de första tre dagarna det minsta bättre än tjejernas. Främst skyller jag detta på att vi här p.g.a. kostnaden etsar i stål istället för koppar, vilket ger en besvärlig tryckton och kräver nya urtorkningsmetoder. Nåja, nog med tekniknörderiet. Jag får bra kontakt med Ian, och verkstaden är rymligare, renare och bättre utrustad än Dômen, så lite grafiknytändning kanske kommer på fråga.
I ateljéerna är läget oförändrat. Min kompis Nick, som är i den grupp som har ateljéarbete på schemat dessa veckor, irriterar sig mer och mer på bristen på struktur och lärarkontakt, så jag hoppas att det bättrar sig om en vecka. Själv har jag tagit hem teckningsblock och pennor så att jag kan jobba på mitt stora skrivbord här istället, och Jamie har dessutom hjälpt mig snickra ihop ett alldeles utmärkt justerbart teckningsbord som jag tar med mig till skolan så fort det i alla fall finns eluttag för lampor där…
I den positiva kolumnen hamnar i alla fall torsdagarnas teori-del; H & C, som består av två föreläsningar, vanligtvis en mer historiskt eller allmänvetenskapligt orienterad timme och sedan en med mer fokus på konstteori. Föreläsarna verkar extremt kompetenta, både vad gäller sina ämnesområden och konsten att hålla pedagogiska och entusiasmerande föreläsningar för ett par hundra andraårselever i en mörk biosalong. Inte ens PowerPoint-presentationerna (på widescreen-bioduk) krånglar!
Idag hade vi också vårt första ”Friday Event”, som är en öppen allmän föreläsningsform med inbjudna gäster, i samma biosalong (Glasgow Film Theatre är underbart även för annat: Späckat program med alternativfilm och klassiker för £4/biljett). Dagens gäster var fotograferna Chris Wainwright (kolla in hans "Red Sea"-serie) och Thomas Joshua Cooper som visade utvalda bilder och pratade om sitt konstnärliga arbete i relation till sina lärartjänster. Mycket trevligt.
Vad kan jag mer förtälja? Livsmedelsutbudet frustrerar mig alltmer. Framför allt är det frånvaron av basprodukter såsom bröd, ost och större förpackningar av yoghurt som ställer till det för mig. Jag är ju en person som tenderar att vara hungrig ofta och mycket, men vad finns där för mig i den sena natten när magen kurrar och matlagning ter sig stökigt? Inga Gorby’s i alla fall, så mycket kan jag säga. Jag finner mig hänvisad till snabbmatsutbudet, vilket i och för sig finns nära och bland annat bjudit på den goda upptäckten pakora, men som också har sina risker, vilka visade sitt fula tryne då jag häromdagen åt kinamat utan tanke på att någon kunde komma på den idiotiska idén att krydda kött med jordnötssmör. Nåväl, ett obehagligt hals- och magknip, en adrenalinspruta och ett dussin piller senare har jag fått ytterligare en påminnelse om hur försiktig jag tydligen måste vara. SubWay-mackor och en massa frukt från den dyra men lyxiga eko-affären runt hörnet får bli min räddning.
Åh, och så har jag träffat David Shrigley och fått några streck av honom i mitt exemplar av hans röda bok. Underlig filur.
i väntan på svar
eder
Petter

Kändisvarning i skolan.
så trevligt med en liten uppdatering på hur du har det :) jag blir väldigt nyfiken på hur allt ser ut (skolan, staden, där du bor, mm) och blir allt mer sugen på att åka och hälsa på dig. det får bli efter mina redan planerade resor till Berlin och Oslo. tills dess så hoppas jag på att få se lite bilder på djur som finns i din omgivning. jag har hört att det är det bra knep för att få folk att fortsätta följa ens blogg.
SvaraRaderakram så länge!
/amanda
Jag dör, det är en död blandad av feber och avundsjuka. Kan du inte lägga upp en bild på streck? Jag ska också göra streck. Jag kan. Faktiskt. Ok, dö av feber nu. Sov gott!
SvaraRadera