Äntligen får jag tid att skriva detta, den tredje terminens enda brev till er. Jag har aldrig i mitt liv haft så lite tid för mig själv som de senaste två månaderna. Det händer mycket i skolan på våren varje år, men i år har jag ju dessutom haft Jo att portionera en stor del av mitt fokus på. Detta att ha flickvän är ju i sig ganska så ovant för mig, men att dessutom ha henne som klasskamrat, ateljégranne och relativt nära boende gör att situationen blir än mer omtumlande, och – om jag får lov att uttrycka mig så negativt om något så fint – rentav jättesvårt att anpassa sig till. Ibland blir jag rädd att jag helt tappar bort mig själv i processen. Och Sverige. Trots att allt som händer här är övervägande positivt och underbart så längtar jag plötsligt hem rejält. Men jag har ju beslutat mig för att tillbringa lejonparten av sommaren här i Skottland i år, så jag hoppas ni inte glömmer bort mig, och att så många som möjligt av er tar tillfället att komma över på besök.
Vår i Glasgow
Jag har ju tänkt hitta ett jobb också, men det tiotal ansökningar jag hittills fått ut har inte gett något än, och med de senaste veckornas slutspurt i skolan har jag inte haft varken tid eller energi över för flera. Den ekonomiska situationen börjar bli riktigt prekär.
Men för att stämma om skällan och vända på myntet; låtom oss tala om skolan! De sista veckorna i ateljén var alldeles fantastiska. Förlängda öppettider, ett par tillfredsställande projekt och fint väder ledde till så här glada miner ute på brandtrappan, nästan dagligen:
Terminen är nu i stort sett över. Jag har fått två mycket smickrande betyg; A5 för mitt ateljéarbete och A4 för min uppsats, om nu det säger er något överhuvudtaget. Bra är det i vilket fall. Och de senaste två veckorna har jag hjälpt avgångseleven Josh bygga en bastu och ett växthus i spännande symbios inför den stora avgångsutställningen som äger rum om två veckor. Tills dess ska jag nu fokusera på jobbsökande och tecknande på mitt senaste animationsprojekt.
Jag och Jo åkte förresten till Wales en helg, för att närvara på Joannas farbrors bröllop. Vi bodde allihop på världens finaste hotell, ensligt beläget ute vid Pembrokeshires makalösa klippkust. Bröllopet var bedårande, Monks-släkten uteslutande vänlig, musicerandet oupphörligt och bröllopskvällens ceilidh totalt utmattande. Här följer några favoritbilder från denna fantastiska plats, men för mer visuellt berättande rekommenderar jag mitt facebook-album, som alla borde kunna komma åt här.
Hotellet
Ja, jag badade. I havet. Det gjorde ont.
Så ja, för att sammanfatta tredje terminen; fullspäckad, svårhanterad, men överlag fin.
Mina bidrag till terminens filmposters
Var inte främlingar
eder
Petter
