Kära vänner,
Jag bringar glada nyheter från ett snötäckt Glasgow. Jag gjorde det! Tusan djävlar om jag inte gick och gjorde det! Det krävde ett antal 12-timmars-dagar i skolan, ett par sönderrivna händer, ett par överansträngda armar och massor av hjälp från mina vänner, men känslan när min lervägg var på plats var lätt värt allt arbete. Den här utställningen; med tre av mina mest ambitiösa konstverk hittills, är lätt det mest triumfatoriska ögonblicket i min korta konstkarriär. Den äldsta idén (Return) har funnits i min skissbok i två år snart, och jag har fokuserat hela den här terminen på att planera och förbereda för de tre dagarna utställningen var öppen, så jag är extremt stolt över att jag lyckades genomföra allt planenligt och till ett icke försumbart bifall. Återstår att förvara och förvalta ett halvt ton lera och 600 liter jord...




Vill ni se mer bilder från installationen rekommenderar jag en titt i min konstblogg.
Veckan innan utställningen var vi i London med klassen. En resa kantad av smärre missöden, såsom glömda biljetter, sjukdom, mardrömsbussfärder, etc. Men också några fina utställningar (Kiefer! Kiefer! Kiefer!) och en massa skoj. Det är konstigt att minnas nu hur obekväm och felplacerad jag kände mig förra året vid den här tiden, för jag tycker otroligt mycket om min klass och det är inte många timmar jag har över för mig själv numera.
Med risk för att göra er svartsjuka måste jag också informera om att jag blir kvar här till den 15:e december, inte den 8:e som jag tidigare sagt till en del av er. Några olika anledningar därtill, varav en är en grupputställning jag vill delta i. Jag kompenserar er dock genom att återvända till Göteborg för en helg endast två veckor efter att mitt jullov slutar den 3:e januari. Detta för att prata på Dômen.
Jag försäkrar er om att jag saknar er och staden GBG mycket. Tittar på följande video då och då för att bli varm inombords:
Vanliga häslningar
eder
Petter




